1 Macc 5

Judas och hans bröder göra segerrika krigståg till Judeens grannländer. Två av hövitsmännen i Judas’ här besegras av Gorgias.

1När hedningarna runt omkring fingo höra att altaret åter hade blivit uppfört, och att helgedomen hade blivit återställd i sitt förra skick, vredgades de storligen. 2Och de lade råd om att utrota dem av Jakobs släkt, som bodde inom deras gränser, och de begynte att sprida död och förödelse bland folket.

3Och Judas stridde mot Esaus barn i Idumeen, dem som bodde i Akrabattene, därför att de lågo på lur vid Israels gränser. Och han tillfogade dem ett stort nederlag och kuvade dem och tog deras egendom såsom byte. 4Han tänkte också på Beans barns ondska; de voro nämligen folket till en snara och ett giller genom att ligga i försåt för dem vid vägarna. 5Dessa inneslöt han i deras torn; och han belägrade dem och gav dem till spillo och brände upp stadens torn i eld, tillika med alla dem som voro därinne. 6Sedan gick han över floden till Ammons barn. Där träffade han på en stark stridsmakt och mycket krigsfolk, med Timoteus såsom anförare. 7Och han inlät sig i många strider med dem; och de blevo i grund slagna av honom, och han besegrade dem. 8Vidare intog han Jaser med underlydande orter och vände därefter tillbaka till Judeen.

9Nu församlade sig hedningarna i Galaad mot de israeliter som befunno sig på deras område, för att tillintetgöra dem. Men dessa flydde till fästningen Datema. 10Och de sände ett brev till Judas och hans bröder, så lydande: »Hedningarna runt omkring oss hava församlat sig mot oss för att tillintetgöra oss; 11och nu stå de färdiga till att komma och intaga den fästning dit vi hava flytt, och Timoteus är anförare för deras här. 12Så kom nu och rädda oss ur deras våld. Ty många av de våra hava redan fallit, 13och alla våra bröder i Tubias’ område äro dödade. Och man har bortfört deras kvinnor och barn och deras tillhörigheter och där nedgjort vid pass ett tusen män.»

14Medan man ännu höll på med att läsa brevet, kommo andra budbärare, från Galileen, i sönderrivna kläder, och framförde det budskapet 15att folk ifrån Ptolemais, Tyrus och Sidon, så ock hela det av hedningar bebodda Galileen, hade församlat sig mot dem för att göra ände på dem.

16När Judas och folket fingo höra härom, församlade sig menigheten i talrik mängd, för att lägga råd om vad de skulle göra för sina nödställda bröder, som angrepos av hedningarna. 17Och Judas sade till sin broder Simon: »Välj ut manskap åt dig, och drag åstad och rädda dina bröder i Galileen. Jag och min broder Jonatan vilja draga till Galaaditis.» 18Men han kvarlämnade Josef, Sakarias’ son, och Asarias såsom anförare för folket, med återstoden av hären, i Judeen till dess försvar. 19Och han bjöd dem och sade: »Fören befälet över folket här, men undviken att inlåta eder i strid med hedningarna, till dess vi hava kommit tillbaka.» 20Och Simon fick tre tusen man på sin lott för att draga till Galileen, och Judas åtta tusen man för att draga till Galaaditis.

21Simon drog alltså åstad till Galileen och inlät sig i många strider med hedningarna; och de blevo i grund slagna av honom. 22Och han förföljde dem till Ptolemais’ stadsport. Av hedningarna föllo vid pass tre tusen man; och han bemäktigade sig deras egendom såsom byte. 23Därefter tog han med sig de judar som bodde i Galileen och i Arbatta, tillika med deras kvinnor och barn och allt vad de ägde; och de förde dem till Judeen under stor glädje.

24Men Judas Mackabeus och hans broder Jonatan gingo över Jordan och tågade tre dagsresor genom öknen. 25Där stötte de på nabatéerna. Och dessa bemötte dem fredligt och omtalade för dem allt vad som hade vederfarits deras bröder i Galaaditis.’ De sade: 26 »Många av dem hållas inneslutna i Bossora och Bosor, i Alima, Kasfor, Maked och Karnain, idel fasta och stora städer. 27Jämväl i de övriga städerna i Galaaditis hållas några inneslutna. Till i morgon bereda sig deras fiender att angripa fästningarna och så intaga dem och tillintetgöra alla dem som äro därinne på en och samma dag.»

28Då slog Judas med sin här plötsligt in på vägen till Bossora, i öknen. Och han intog staden och dödade allt mankön med svärdsegg och tog all deras egendom såsom byte och brände upp staden i eld. 29Sedan bröt han upp därifrån om natten 30och tågade till fästningen. Och när dagen grydde, lyfte de upp sina ögon och blevo då varse en oräknelig mängd människor, som förde fram stegar och stormverktyg, för att intaga fästningen, och höllo på att strida mot dem som voro därinne. 31När Judas såg att striden hade begynt och hörde huru larmet från staden steg upp mot himmelen, under trumpetstötar och höga rop, 32sade han till sina krigsmän: »Striden nu i dag till försvar för våra bröder.» 33Därefter tågade han fram i tre hopar, i ryggen på fienderna; och hans män stötte i trumpeterna och upphävde bönerop. 34Men när Timoteus’ här förstod att det var Mackabeus, flydde de för honom. Och han tillfogade dem ett stort nederlag; vid pass åtta tusen man av deras folk föllo på den dagen. 35Sedan vek han av till Masfa och angrep denna stad. Och han intog den och dödade allt mankön där och tog all egendom i den såsom byte och brände upp den i eld. 36Därifrån drog han vidare och intog Kasfor, Maked, Bosor och de övriga städerna i Galaaditis.

37Härefter samlade Timoteus en ny här och lägrade sig mitt emot Rafon, på andra sidan bäcken. 38Judas sände då några män för att bespeja lägret, och de berättade för honom och sade: »Alla hedningar runt omkring oss hava församlat sig hos dem. en mycket stor härskara. 39Också araber hava de lejt till att hjälpa sig. Och de hava sitt läger på andra sidan bäcken och äro redo att draga ut emot dig till strid.» Då tågade Judas dem till mötes. 40Och när Judas och hans folk kommo nära vattenbäcken, sade Timoteus till hövitsmännen i sin här: »Om han går först över och anfaller oss, så skola vi icke kunna hålla stånd mot honom, ty han skall då bliva oss övermäktig. 41Men om han gripes av räddhåga och lägrar sig på andra sidan floden, då skola vi gå över den och anfalla honom och så bliva honom övermäktiga.» 42När Judas nu hade kommit fram till vattenbäcken, ställde han folkets tillsyningsmän vid bäcken och bjöd dem så: »Låten icke någon enda lägra sig, utan må de allasammans draga ut i striden.»

43Därmed gick han först över och anföll fienden, och allt hans folk följde honom. Och alla hedningarna blevo i grund slagna av honom; och de kastade ifrån sig sina vapen och flydde till helgedomen i Karnain. 44Men israeliterna intogo staden och brände upp helgedomen i eld, tillika med alla dem som voro därinne. Och Karnain blev kuvat, och man kunde icke vidare stå emot Judas.

45Nu församlade Judas alla israeliter i Galaaditis, både små och stora, och kvinnor och barn och ägodelar, en mycket stor hop, för att draga till Judeen. 46Och de kommo till Efron. Detta var en stor och mycket fast stad, som låg vid ingången till passet, så att det icke var möjligt att komma fram vid sidan om den, vare sig till höger eller till vänster, utan man måste taga vägen mitt igenom den. 47Men invånarna stängde staden för dem och spärrade för portarna med stenar.

48Då sände Judas bud till dem med fridsam hälsning och lät säga: »Låt oss tåga genom ditt område för att så komma fram till vårt land. Ingen skall göra eder någon skada; vi begära allenast att få tåga vägen fram härigenom.» Men de ville icke öppna för honom. 49Då befallde Judas att man skulle ropa ut i hären att var och en skulle stanna på den plats där han befann sig. 50Och krigsmännen gjorde så. Och de stridde mot staden hela den dagen och hela den följande natten; och så blev staden given i hans händer. 51Och han förgjorde allt mankön med svärdsegg och förstörde staden i grund och tog all egendom i den såsom byte. Sedan tågade han igenom staden, fram över de slagnas kroppar. 52Därefter gingo de över Jordan och kommo så till den stora slätten mitt emot Betsan. 53Och Judas höll tillsammans dem som blevo efter och uppmuntrade folket, så länge de voro på väg, till dess han hade kommit fram till Judeen. 54Och de drogo upp på Sions berg under glädje och fröjd och framburo brännoffer, därför att ingen enda av dem hade fallit, till dess de hade kommit välbehållna tillbaka.

55Under den tid då Judas, jämte Jonatan, uppehöll sig i Galaads land, och hans broder Simon i Galileen framför Ptolemais, 56fingo Josef, Sakarias’ son, och Asarias, krigshövitsmännen i Judeen, höra talas om de krigiska bedrifter som de andra hade utfört. 57Då sade de: »Också vi vilja göra oss ett namn och draga ut för att strida mot hedningarna runt omkring oss.» 58Och de bådade upp manskapet i den här som stod under deras befäl och drogo mot Jamnia. 59Gorgias ryckte då ut ur staden med sitt folk för att möta dem i öppen strid. 60Och Josef och Asarias blevo slagna på flykten och förföljda ända till Judeens gränser; och på den dagen föllo av^ Israels folk vid pass två tusen man. 61Sålunda led folket ett stort nederlag, därför att de, i tro att de skulle kunna utföra bedrifter, icke hade hörsammat Judas och hans bröder. 62Men dessa andra voro icke av de mäns släkt, genom vilkas hand räddning blev Israel beskärd. 63Hjälten Judas åter och hans bröder vunno stor ära hos hela Israel och hos alla hedningar, varhelst deras namn nämndes. 64Och man församlade sig hos dem för att lyckönska dem.

65Judas och hans bröder drogo sedan ut och stridde mot Esaus barn i landet söderut; och han slog Hebron med underlydande orter och rev ned dess fästning och brände upp dess torn, runt omkring staden. 66Därefter bröt han upp för att tåga till filistéernas land och tog vägen genom Marisa. 67Vid detta tillfälle föllo några präster i striden, när de ville utmärka sig och oförsiktigt gåvo sig ut i striden. 68Judas vek nu av till Asotus, i filistéernas land. Och han rev ned deras altaren och brände upp deras avgudabilder och bemäktigade sig all egendom i städerna såsom byte. Därefter vände han tillbaka till Judeen.

^{a b c d e f g h i j k l}